Hyss

Bild tagen på min födelsedag.

Ibland är min katt helt sinnesjukt dum i huvudet. Så innerligt pinsamt korkad. Hon gör mig så jävla förbannad ibland. "MJAO. MJAO. MJAO. MJAO." och "krafskrafskrafskrafskrafs" låter det om nätterna.

Jag hatar min mamma. Och jag hatar att hon jämt ska tjata och gnälla på mig. Detta har jag fått höra sedan hon kom hem kl 17.30:
"Enya-aa, jag vill att du...", "du MÅSTE....", "du har fortfarande inte..."

Och mot kvällen/natten, då jag har megafetafittkuks ångest:
"Enya-aa! Jag vill att du går och lägger dig snart" och dylikt typ 3564122747 gånger på mindre än en timme.
Jag mår så jävla dåligt nu både fysiskt och psykiskt. Det enda jag vill är att sitta ensam och tagga ner, att alla i det här jävla huset håller käften och att det ska bli fred på jorden.

Gonatt, nu tar jag en cigg.

Jag smyger in i Nikos rum när han sitter och äter och tittar på TV efter en lång dag i skolan:




Han vill att jag slutar fota honom när han äter, samt ber mig vara tyst för att han tittar på ett "viktigt" program. När jag inte slutar spänner han käkarna och försöker ignorera mig. Han koncentrerar sig argt och bestämt på sin mat:




Jag fortsätter med min uppgift som irritationsobjekt, och märker ett mycket viktigt tecken på att min insats faktiskt fungerar; Nikos mun har minskat betydligt och är mer spänd än någonsin. Han är på gränsen till att bli ursinnig. Jag dokumenterar och zoomar in:




Tillslut inser Niko att jag inte kommer gå därifrån förns han antingen får ett utbrott, eller helt enkelt accepterar situationen och erkänner att han är underlägsen. Han slappnar av, stänger av TV:n och låter mig ta ett "avslappnat" foto:

Okej, jag vet. Jag är skitful på bilden. Ser ut som att jag är 20 år äldre än vad jag egentligen är. Men det här inlägget är i alla fall inte till mig. Det är till min purpur Rosie!

I sensomras lärde jag känna nytt folk då jag satt utanför Popaganda. Vi drack alkohol, pratade och njöt av de sista dagarna av sommaren. Livemusik spelades i bakgrunden och augusti var fan najs.

Jag och Simon spenderade hela helgen ihop. Vi såg gick på bio och såg Zombieland i fredags. I lördags slappade vi, hyrde film och hängde med David och hans tjej Vega. Fett coolt namn hon har förresten.

I söndags var det släktkalas, morsan fyllde gamla år.

Putte, Tobbe och jag på Arken 14e november

Om jag fortsätter att blogga, kommer mina inlägg för det första inte vara så långa. De kommer vara korta och meningslösa. Och ointressanta. Inga jobbiga påhittade ord, inget fjortisslang, inga fetmarkerade och länkade ord i varannan mening. Ei. Detta ska pli en finshk plogg.


Nej det ska den inte förresten. Jaha, vad har man gjort sedan maj då? Typ massor. Har haft det lika grymt kul som fördjävligt. Idag fyllde mamma 49 år. Hon fik en spikmatta av mig och Niko (och Simon). Shanti har kastrerats och deprimerats. Jag har skaffat en tragus och opererat näsan. Jag har spenderat sommaren i Norrland. Mattias har kommit hem från Afghanistan.

Så, nu säger jag inget mer. Eller jo, jag säger "I'm back, bitches."

Jag fattar inte vad "rasar" betyder. Typ, "Rektorn rasar mot anklagelserna". Vadå rasar? Jag fattar inte.

Mjo, jag skulle vara en pötnöt och göra supergoda italienska köttbullar i tomatsås till min pöjkvenn. Men det gick inge bra. Till en början i alla fall... Jag kokade först upp en burk krossade tomater med lite oregano, salt, peppar och socker. Det lät jag småputtra medans jag gjorde en köttbullesmet. Smeten gjorde jag av följande (ni får tänka på att vi är fattiga och att vi tager vad vi haver för att göra mat):

 

 

-400 g köttfärs

-typ 0,5 dl havregryn (eller ströbröd om ni har det)

-1 dl vatten (eller mjölk om ni har det så gott ställt)

-salt och peppar

-ägg

-en torr ostkant, sönderhackad

Blanda gryn med vätska, , ägg, ost, salt och peppar till en jämn smet. Låt svälla. Blanda sedan i kött. Forma till köttbullar och stek i fett.

 

Det var då problem uppstod. Köttbullarna var så smetiga att de inte ville hålla ihop! "FITTA", tänkte jag och kom snabbt på den genialiska idéen om att göra ett expriment; göra om denna smet till en fyllig sås. Sagt (eller snarare tänkt) och gjort öste jag i resten av de ostekta "köttbullarna", plattade ut dem, lät de få fin färg och sen vips ner med såsen.

Såsen blir fast men gudagod. Typ, nästan det godaste köttfärssåsreceptet evör. Servera med spagetti, och om ni är rika; ett glas rödvin, parmesanost samt ruccola.

Jajamensan. Men nu är jag tillbaka. Igen. Detta tycker jag att vi firar åter en gång med ett hurra.

Vet ni en sak? Jag hatar väldigt mycket. Jag hatar så sjukt jävla mycket. En sak jag hatar är den där jävla bakgrundsmusiken som är sådär lite "busig" som förekommer i t ex "Gays Analotomy".

"TIHI jag är sååå busig!"

GAAAAAHHHH HATAHATAHATA BUSIGHET

Jag kom på fler saker jag hatar. Jag hatar verkligen saker som stör mig. Det finns inget värre. Jag kan inte ogilla det som stör mig; jag hatar dem. T ex hundägare som är sjukt mesiga, som låter sina hundar ta kontrollen och skyller på att "Fido lyssnar ju inte".

Och folk som posar och är aslika vissa kändisar, men förnekar det och säger "näää jag tycker itne alls att jag och Angelina är lika!" NI SER UT SOM TVILLINGAR! OCH DU GÖR EXAKT SAMMA MINER OCH POSER SOM HENNE! JAG ÄR FAN INTE BLIND!!!!!!

 

Och sist men inte minst (eller, det sista jag orkar skriva att jag hatar) är alla dessa seriösa människor som medvetet plutar med läpparna men låtsas om att det är naturligt. T ex Kenza. Hon är fan the Queen av Plut. Jag har faktiskt försökt säga till henne att hon är cp-snygg utan sitt fejkplut. Men hon skiter såklart i mina åsikter, och fortsätter att "lura" sina läsare. JA VI TROR VERKLIGEN ATT DINA LÄPPAR SER UT SÅ DÄR ALLTID OCH HELAHELATIDEN.