Mördad av livet


Spegeln spricker när jag speglar mig; så ful är jag.                                                                                                                                

Eller typ... inte.                                                                                                                                                                                                  

Men min insida går i bitar, mitt leende går i kras. Jag är ful på insidan, så ful. Förgiftad av droger, förstörd av falskhet, mördad av livet. Så ful är jag.                                                                                                                                                                        

Mina tårar är så skitiga från skiten i mig.                                                                                                                                                      

Att jag gråter ångest. Jag gråter var, jag gråter blod ur mina armar, för att ögonen är upptagna med att iaktta. Upptagna med att se den fula människa dö.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0